Det finns en del matcher som betyder mer än andra, oavsett tabellägen och övriga förutsättningar. För oss är mötena mot Perstorp något speciellt. Detta kanske inte var den drabbning som bjöd på det bästa spelet under säsongen, men undrar om det inte var den känslomässigt viktigaste segern för många i laget.

Den här säsongen har Perstorp haft det oerhört tungt, vilket är synd då de gjorde en fantastisk säsong 18/19. Framförallt är det tråkigt att de fallit tillbaka mot de dåliga vanorna som jag trodde att de hade lämnat bakom sig istället för att fortsätta att utveckla spelet.

Vi startade matchen med 16 utespelare, två målvakter och en glädjande stor supporterskara på läktaren. Fantastiskt roligt att se ett sådant stöd på en bortamatch (om än vår mest närliggande) en fredagskväll.
Första perioden var ingen bra period från vår sida. Perstorps tränare, som själv spelar i Rökes A-lag, hade fått sina spelare att hålla ihop sitt zonförsvar väldigt disciplinerande och tålmodigt. Det fick oss att bli stilla stående i uppspelsfasen och förutom ett par lättlästa skott från backposition fick vi nästan inte fram någonting mot mål. Totalt sett hade vi bara två avslut på mål på hela perioden trots att vi hade ett större bollinnehav. De avslut Perstorp fick på mål (fem stycken till antalet) kom uteslutande på kontringar och allra bäst gjorde de det 8.20 när vi efter att vi faktiskt hade fått till ett avslut tappade hemjobbet och släppte in 1-0, vilket stod sig perioden ut.

Min erfarenhet av domarna för dagen är att de kan innebandy och att de framförallt är väldigt trevliga båda två. Dessvärre var det här ingen vidare insats från deras sida, vilket visade sig redan i första perioden. Min amatörtolkning var att de i stort sett bara intresserade sig av vad som hände precis där bollen var. Bl.a. missade de en ganska lång sekvens där hemmalaget hade för många spelare på banan och en annan situation där en av våra spelare först drämmer sin avbrutna klubba mot sargen innan han går av banan på fel sida av avbytarzonen, fast att domaren står alldeles intill. Allra värst tyckte jag var att de inte tog för alla den bentacklingar, fasthållningar och framförallt tryckningar mot sargen som det blev. Som jag ser det med mina vinröda ögon så drabbade detta främst oss. Självklart tycker Perstorpssupportrar annorlunda, men att vi hade störst bollinnehav torde tyda på att jag är något på spåren. Om inte det är bevis nog så kan vi lägga till att två av våra spelare fick gå av och lindas om efter tacklingar mot sargen utan någon åtgärd från domaren.

Med två skadade spelare tvingades vi ändra om i femmorna inför andra perioden. Detta skapade visserligen lite oreda för oss, men samtidigt blev det en förändring och det var något som vi verkligen behövde. En stor skillnad för oss var att Alex Bodén kom in. Bodén var inte sugen på att köra vidare på de oinspirerade uppspelsförsöken vi höll på med i första perioden, utan äntligen började vi komma upp mer i anfallszon.
6.48 kom matchens första utvisning och det var hemmalaget som fick sätta en spelare på botbänken. Under powerplayet lyckades vi inte få till något mål, men bara halvminuten efter att de blivit fulltaliga vann kapten Jerrie Nordström bollen bakom deras mål. Därifrån lirkade han in den i slottet där Bodén påpassligt slog till direkt och fick in kvitteringen.
Vid det här skedet av matchen hade vi äntligen fått ordning på spelet och skulle också välförtjänt ta ledningen 13.23. Denna gång var det Jerrie som var sist på bollen, framspelad av Eric Hannen. Vi vann alltså perioden med 0-2, men med skottstatistiken 1-8 så borde vi faktiskt ha fått till än mer än så.

I tredje perioden kom vi in med ungefär samma energi som vi avslutade den andra med. Därför var det både logiskt och skönt att få ett ganska tidigt mål. Målet i sig var en riktig delikatess där Jerrie tickade fram bollen till Hannen som med en elegant backhandknack slog in 1-3 när klockan stod på 4.00.
6.19 drabbades Perstorp av en ny utvisning, men återigen blev vårt PP lite lättläst och långsamt, så målet uteblev. 10.42 fick vi en spelare utvisade då han, helt i onödan, puttade undan en motståndare trots att han redan fått en utvisning med sig. Det blev alltså spel 4 mot 4 och det gjorde Perstorp väldigt bra. De har ett par spelare som har den sortens teknik och avslut som du bara får om du lagt en stor del av din lediga tid i hallen, oavsett om du har träning eller ej. Med de större ytorna att gå på kunde de skicka in ett välriktat dragskott i bortre krysset efter bara 16 sekunder. Tyvärr kunde de även komma till ett liknande läge strax efter att vi blivit fulltaliga och med sitt andra skott på mål i perioden lyckades de slå in kvitteringen. Detta firades av bortalagets kapten genom att hyssja till våra supportrar. En väldigt osportslig gest, som dessutom framstår som ganska löjlig när den kommer från ett lag som ligger klart sist i serien med mer än -90 i målskillnad. Det blir liksom ingen riktig tyngd i det tycker jag. Dessutom extra tråkigt då det är en bra kille vid sidan av plan som efteråt höll med om att det var onödigt gjort.
Slutet av matchen blev såklart väldigt intensiv och nervös. Vi hade ett spelmässigt övertag, men det spelar ingen roll när vi gjort lika många mål. 15.30 kom så segermålet. Matchens gigant, Jerrie Nordström höll sig framme på Ivar Kwants retur och rakade in 3-4. Perstorp gjorde sedan vad de kunde i slutskedet för att få till en kvittering. Till exempel försökte sekretariatet att hjälpa till genom att vänta en liten stund med att sätta igång klockan vid varje avblåsning när vi spelade effektiv tid, men det hjälpte inte. 3-4 höll sig matchen ut och efteråt slängdes det klubbor till höger och vänster av hemmalaget, återigen utan tillrättavisning av domarparet. Vi gör ingen bra match egentligen och det kändes som att flera av killarna var mer fokuserade på vad de skulle göra efter matchen än under den. Ändå fick vi till en seger. Med skottstatistiken 8-16 borde vi ha vunnit med mer än uddamålet, men det är trots allt tre poäng.

Jag brukar försöka skriva de här redogörelserna så snart som möjligt efter en match, men här behövde jag faktiskt en extra dag på mig för att tänka igenom vad jag bör säga och vad jag bara bör tycka för mig själv. Jag känner ändå att jag på något sätt vill visa hur illa jag tycker om en del av det som Perstorp håller på med. När jag frågade sekretariatet varför de gjorde som de gjorde i slutskedet fick jag till svar att han tyckte att våra spelare hade spelat fult och att vi hade haft ett ovårdat språk på banan så det var hans sätt att vända sig mot det. Då tycker jag faktiskt att mitt sätt, att skriva några rader om vad jag tycker och tänker är rätt harmlöst. Det är i alla fall inte spelförstörande. Vi har haft perioder då vi dragit på oss alldeles för mycket utvisningar och emellanåt spelat rent omdömeslöst. Detta är något vi som förening gör vad vi kan för att motverka. I år har hela vårt lag en utvisningsminut mer än vad deras tre mest utespelare har gemensamt.
Jag tror att om Perstorp hade börjat jobba övergripande med sin inställning och spel så hade de kunnat hitta tillbaka till det de hade förra säsongen. Det hade varit mycket roligare än att föreningsaktiva ska försöka fuska sig till poäng.